Framför den öppna spisen har jag en svart kohud som jag ärvt. Iris kallar jag den och bakom denna prydnad döljer sig en historia som jag måste berätta.
I grannbyn bodde en hemmansägare som vi här döper till Helge. Han var en lång och ståtlig karl som hade ett fint jordbruk. I sin tjänst hade han sedan många år en hushållerska som lystrade till namnet Iris. Det var inte få, som tyckte att han kunde ta och gifta sig med henne innan ungdomen helt flugit sin kos. Helge, som inte var omedveten om att han ansågs för ett gott parti, ansåg att hushållerskor skall man inte gifta sig med. Och åren gick.
Så småningom hade Helge fyllt femtio år och nu insåg han att han blivit så gammal att det var troligt att det inte skulle bli tal om något giftermål. Det fanns inget annat att göra än att gifta sig med Iris som blev själaglad; hon i alla år gått och drömt om sin Helge och skött hans hem som sitt eget.
Åren har gått och nu är Helge över de nittio och Iris på god väg ditåt. Gifta är de fortfarande och faktiskt föll det riktigt väl ut. Och min kohud döptes efter Iris, ty kalven köptes av Helge och hans nyblivna fru en gång i början av 70-talet.
Av Selma Lagerlöf har åtskilliga novellsamlingar utgivits. I en av dem, Osynliga länkar, möter vi i novellen En historia från Halstanäs den pensionerade överste Beerencreutz som under lång tid är sysselsatt med att väva mattor till sina två hyresrum. Översten önskar “stora, mångfärgade mattor i rikt och underfullt utfunderade mönster” och därför har Beerencreutz spänt upp varpen tvärsöver sitt ena rum, från vägg till vägg, så att han skall kunna överse hela mattan på en gång.
Jag köpte Staden på malmarna härom dagen. Det är en läsvärd bok som behandlar bebyggelsen i Stockholm fram till vår tid. Tonvikten är dock på bebyggelsen före 1930. Boken är rikt illustrerad med interiör- och exteriörbilder, planritningar och skisser.
1946 kom Driver dagg faller regn, en filmatisering av Margit Söderholms roman som kom ett par år tidigare. I denna allmogemiljö, där hon spelade Marit Germundsdotter, fick Mai Zetterling sitt verkligt stora genombrott. 18 år senare har Älskande par premiär. Den är Zetterlings första långfilm i egen regi. Däremellan tillbringade hon många år i England som blond starlet.
Proletärförfattare, ja arbetarklassen överhuvudtaget, upptäckte jag tämligen sent ty klassamhället hade gått mig mer eller mindre förbi. Det är klart att jag visste att alla inte hade det lika bra, men att skillnaderna en gång i tiden var så oerhörda var något jag inte ägnat några djupare tankar.
