Jag har precis läst Lena Ebervall och Per E Samulesons intressanta, men ack så taffligt skrivna roman Ers Majestäts olyckliga Kurt. Historien om Kurt Haijby, född Johansson, och hans romans med gamle kungens farfar, Gustav V, är dock synnerligen intressant och då får man stå ut med att utförandet är i klassiskt kvällstidningsmaner. Istället för att förfasas av detta, är det lika bra att njuta av pärlor som denna formidabla mening: “Fåglarna, som inte visste att de var tyska och att det snart skulle bli krig, kvillrade och jublade i alla de ljusgröna lindar, som ännu kantade Berlins gator”.
Kurt Haijby inledde på 30-talet en relation med Gustav V, en relation som visade sig bli ytterst lukrativ för den elegante men tämligen arbetsskygge mannen. Så småningom tröttnade hovet på de ständiga utbetalningarna och med hjälp av överståthållare och polis, fick man Haijby intagen på sinnessjukhus, skickade honom till Tyskland och försökte til sist få honom satt i koncentrationsläger. Huruvida detta verkligen är sant är svårt att veta, ty boken är, som redan nämnts utförd, i romanens bedrägliga form. De bifogade dokument som återfinns i slutet av boken styrker åtminstone en del av detta.
Kurt Haijby återvände i början av 40-talet till Sverige och kändes sig med rätta kränkt av den behandling som han utsatts för. Han skrev en bok om sin affär med majestätet och gjorde allt för att uppmärksamma massmedia på detta. Boken inköptes av polisen och Kurts öde förblev okänt fram till början av femtiotalet. I samband med Kejneaffären kom även Haijbys öde att bli känt men det blev inte till hans fördel, som han så naivt hoppats på. Resultatet blev istället att han åtalades för utpressning av Gustav V och dömdes till fängelse.
Historien om Kurt Haijby är berättelsen om en mycket märklig och självupptagen man. Trots att boken är både spekulativ och taffligt skriven, kan jag rekommendera den. Det är ett stycke av vårt lands historia som tidigare varit tämligen höjd i dunkel, som nu för första gången ägnas en utförlig presentation.