Rävjägarn

Nils von Lantingshausens Bogesund

Kapellet på bogesundLikt Törnrosa, låg Bogesunds slott under många år i en slummer som var på god väg att bli helt förödande. Egendomen vanvårdades och slottet tilläts förfalla, så till den grad att taket över matsal och vinterträdgård rasade in. I förfallet finns dock ofta stora skönhetsvärden, se bara på interiören från slottskapellet här intill. Och slottskapell, jag älskar slottskapell och den sakrala stämning som där råder. Om jag kunde, skulle jag omedelbart köpa mig ett slott med både kapell och vallgrav.

Det var år 1946 som Bogesund övertogs av staten. Ägaren, friherre Nils von Lantingshausen von Höpken, kompenserades med en summa av 11,6 miljoner kronor. Varför friherren behandlat sin egendom så styvmoderligt vet jag inte, men jag utgår från att han var ett stort original. Efter övertagandet dröjde det många år innan en omfattande restaurering tog vid. Interiörerna reparerades så sent som på 90-talet, exteriören åtgärdades på 60-talet. Det var endast taket som omgående fick sig en översyn.

Jag har inte sett Bogesund idag, men är mycket förtjust i hur slottet tog sig ut i slutet av 40-talet när dessa bilder togs. För att inte tala om alla vackra eldstäder från skilda epoker som finns i slottet. Åh, om man fick springa runt i dessa vackra salar en varm sommardag och känna den svala stenen mot sina bara fötter och njuta av alla de dofter som lagrats  genom århundradena.

Tags: ,

11 Responses to “Nils von Lantingshausens Bogesund”

  1. Pojkfröken says:

    Vilken FANTASTISK hemsida! Som jag inte upptäckt tidigare tyvärr. Tänkte höra om den här Lantingshausen von Höpken, finns mer information om honom någonstans tro? Excentriska slottsherrar ska man ta vara på. Samla på!

  2. Rävjägarn says:

    Man tackar!

    Jag vet inte mycket om honom, bara att han, eller hans förfader, la till det ena av von-namnen. Tror att namnet var von Lantingshausen från början, men när man la till von Höpken blev det mer imposant. Han måste ha varit smått galen den där mannen.

  3. Pojkfröken says:

    Vad tycker du om Johan Hakelius “Döda vita män”? Apropå galna gubbar alltså. En så otroligt underhållande bok. Jag har tänkt att motsvarigheter i Sverige skulle aldrig tolereras. Men här har vi kanske en!

  4. Rävjägarn says:

    Hmm, jag har inte läst den, men funderat på att läsa den. Jag är dock ingen stor vän av Hakelius (trots att jag inte läst honom) så det har inte blivit av. Men förr eller senare skall jag göra det. Ett kapitel handlar om Stephen Tennant, det är jag nyfiken på.

  5. Pojkfröken says:

    Kapitlet om Tennant är fantastiskt roligt. Vad annars, med ett sådant ämne? Utöver honom behandlar Hakelius tre av mina andra ikoner, Alan Clark, Auberon Waugh och Diana Mitford (genom Oswald Mosley). Jag har en känsla av att du också är ett fan av dessa.
    Kan erkänna att jag länge läsvägrade Döda vita män, just för att jag tycker Hakelius är en tönt. Men skriva kan han!

  6. Dan Korn says:

    Hej Rävjägarn! Nils von Lantingshausen von Höpken (1876-1952) ärvde en mångmiljonförmögenhet bland annat bestående i hyresfastigheter i Stockholm. Han bodde i många år i en magnifik lägenhet på den flotta adressen Strandvägen 1. Hans ansåg att Bogesund var en ful stenhög som ingen människa med krav på modern komfort ville bo i. Sista gången han besökte slottet var 1916. När polisen 1938 grep två konsthandlare som tillsammans med en professionell inbrottstjuv länsat slottet på konst och antikviteter, enligt deras egen uppfattning för att “rädda” skatterna, ville inte Nils släppa in polisen på slottet för att kontrollera vad som var stulet. Han vägrade också att lämna in polisanmälan. Polisen hade alltså stöldgods och tjuvar som erkände, men de hade ingen bestulen målsägare!
    Var har du fått tag på de fina interiörbilderna?

  7. Rävjägarn says:

    Vilken märklig man! Finns det något mer utförligt skrivet om honom och Bogesund? Bilderna kommer från tidskriften arkitektur 1946 eller 1947.

  8. Dan Korn says:

    Det roligaste är Carl Olof Bernhardssons “Spöken på Bogesund” som ingår i andra delen av hans “Brottets krönika” (1955). Sigfrid Siwertz har skildrat händelsen skönlitterärt i novellen “Slottstappning” som ingår i hans samling “Jag fattig syndig”. Lennart Lenke har skrivit den lilla boken “Lex Bogesund. En statlig bluff eller av nöden tvunget” (2001). Jag håller på att skriva om det i en bok som kommer att heta “Häxkitteln”, där jag skildrar “Kejneaffärens” alla turer. Den ene av tjuvarna på Bogesund, Per Michaëlsson, skulle nämligen 1952 anklagas för att ha försökt mörda pastor Kejne med hjälp av en kvicksilverpreparerad apelsin. Det i sin tur är bakgrunden till Birgitta Stenbergs roman “Apelsinmannen”. Det bör tilläggas att anklagelserna var helt felaktiga. Pastor Kejne och Per Michaëlsson var goda vänner och Kejne förnekade förgiftningsteorin, medan denna i pressen torgfördes bland annat av Vilhelm Moberg som en del av hans anklagesler om “rättsröta”.

  9. Lena Åman says:

    Bogesunds slott håller på och renoveras på utsidan och får sin gamla ursprungliga gråa färg när det är klart. Två somrar skall man hålla på. Trots detta kan man besöka slottet i sommar på allmänna visningar på lördagar och söndagar kl 11.30 samt 14.30. Start 3/7. Då får man höra hela den otroliga historien om slottet och dess ägare. Hälsar Lena Åman, en av guiderna på slottet.

  10. […] AB. Att han heter von Lantingshausen Wachtmeister beror på att han också är arvtagare till Bogesunds fideikommisskapital och den som är det har rätten till namnet von […]

  11. johan ankarcrona says:

    Jag är född på ett slott,tillika en gång ägt av en Stenbock,men det finns tyvärr mycket lite att läsa om slottet trotts att det kom till på 1600 dra talets mitt.Har någon något att berätta från Runsa?

Leave a Reply

Comments Protected by WP-SpamShield for WordPress