Och så skulle Åsa Beckman skriva en artikel om manliga geniers rätt att svina och hur det känns att bli sexualiserad. Dumt nog grävde hon i sitt eget arkiv, istället för att gå raka spåret till Dramaten och plocka i deras gömmor. Varför inte tala om den gamle uppburna skådespelaren, impopulär bland unga kvinnor p.g.a sitt beteende mot unga kvinnor, som åker hiss med en ung aktris (får man skriva så?) och yppar “vilken fin tröja du har”, paus, “synd bara att brösten är så jävla fula”. Och så skall man stå på samma scen på kvällen.
Larssons replik till Beckman (“Jag ska pissa i din gom så att du aldrig mer kan prata”) må vara under all värdighet och förtjänar att kritiseras, men ett exempel på hon som kritiker bli reducerad till ett sexuellt objekt är den dock inte. Man skall verkligen akta sig för att blanda in könet där det inte har med saken att göra. En otrevlig människa är en otrevlig människa. En uppretad skribent är en uppretad skribent. Ibland är dessa tu ett
Jag kommer att tänka på Alexandra Pascalidou som för ett par år sedan anklagades för att ha en spökskrivare. Hon blånekade och skyllde bland annat påhoppen på att hon var invandrare och kvinna. Och kom undan med det. Fegt, tycker jag, som har träffat hennes spökskrivare. Tillägg: Och nu ser jag att Linda Skugge skrivit en något märklig text som bl.a. inbegriper nämnda spökskrivare.
Men. Jag kan inte låta bli att fundera över Larssons beteende. Min erfarenhet är att män i medelåldern och uppåt tar sig själva på lite för stort allvar just för att de vuxit upp som män i en värld där männen haft övertaget. De är helt enkelt vana bli sedda och att ta plats. Att bete sig illa är dock inte knutet till könet, det är en fråga om läggning (dock ej sexuell sådan).
Vill man frossa ytterligare i ämnet, kan man roa sig med en upprörd Isobel Hadley-Kamptz som nästan går i taket av Therese Bohmans inlägg i detta ämne.
Hujedamej! Isobel (i synnerhet, men det finns fler) har en tendens at tjurrusa inför allt som verkar kunna vinklas in under “manligt våld mot kvinnor” och sen breds det på tjockt med patos för att dölja de logiska luckorna. Fast en skojig sak är ju att många av dem som nu, på tabloidspråk, rasar mot Stig L för inte så länge sen strödde rökelse för hans fötter. Bland annat just Isobel, som någon påpekar hos Therese: “Jag vill vara Stig Larsson!”
Förstår inte hur att kissa i nåns gom skulle kunna anses som sexualisering? Eller jag förstår det, men det är så extremt långsökt liksom.
Kul om spökskrivaren 🙂
Tyvärr blir effekten lätt den motsatta, när man tar ett dåligt exempel och blåser upp det. Dumt.
Hade jag hört den repliken lösryckt, hade jag trott att han skrikit till en annan gubbe. Stig Larsson i uppretat tillstånd verkar dock sakna hyfs. Det är synd att inte han och Beckman kan lugna ner sig (efter 15 år).
nej, de lugnar inte ned sig, och inte heller maria schottenius, DNs katastrof till kulturchef, som i dagens tidning bekräftar att Gud övergivit människorna en gång för alla.