En väg rakt in i skogen vars slut jag aldrig fick se. Bilden kan tjäna som en illustration till den nästintill oändliga skogen. Träd, tall och gran, som aldrig verkar ta slut. Vackert och lite vemodigt i sin ödslighet.

This entry was posted on Saturday, July 25th, 2009 at 17:11 and is filed under polaroider. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.