Jag har precis återvänt efter ett par dagar i Västerbotten. Jag tog bilen ner till Skellefteå, och körde sedan väg 264 mot Burträsk. I början var det inte mycket att titta på, men efter en mil eller två, blev det så vackert att jag blev tvungen att upprepade gånger stanna för att fotografera. Byn Kvarnliden hade en sjö på var sin sida och var därför omgiven av vatten. I fonden tornade några höga berg upp sig och överallt syntes bördiga jordbruksmarker. Det var rent förskräckligt vackert.
Såsmåningom anlände jag Glesbygdssystern och hennes hus i Seklernas by. GBS hade mellanlandat i sitt hem efter en hektisk tid av turnéer. I hennes trädgård tronade årets nyhet: ett trädgårdschateau. Däruti, omgivna av färgglada kuddar, åt vi kvällsmaten. Bakom oss lyste kapellet vitt. Kvällen var ljus, men sval. Och vacker.
På lördagen var det stor fest i Rickleå. På en höjd, med utsikt över nejden, tronade en stor och mycket gammal manbyggnad omgiven av ladugård, hagar, träd och stenhällar. Bilden ovan visar hur otroligt vackert det var vid midnatt, när solen gått ned och himlen färgats röd. Det kan kännas lite tröstlöst att man inte hinner njuta av allt det vackra som finns och Västerbotten hör verkligen till pärlorna i vårt land.
Söndagen var loj. Vi drack kaffe vid poolen och tog igen oss efter nattens festligheter. Efter en färd hem till Seklernas och middag i GBS trädgårdschateau, var det dags att styra bilen norrut, efter ett par riktigt fina dagar.