En pergola, det är något att ha i åtanke när det är dags att anlägga trädgård eller på annat sätt åstadkomma en skyddad uteplats. Egentligen är det inte mycket till byggnad, men effekten är inte att ta miste på: frisk luft, växter och skydd mot vinden. Varför inte plantera några vinrankor? Även om de inte ger någon större skörd, är de dekorativa och relativt snabbt växande.

Överst till höger syns en stilig variant belägen vid stranden vid Klampenborg strax norr om Köpenhamn. I mitten i den nedre raden är det Marabouparkens pergola som agerar fond i chokladfabrikens parkanläggning. De övriga bilderna visar privata anläggningar. Jag gillar verkligen pergolan och hoppas att den kommer åter samt att det blir ett slut på alla eländiga uteplatser med väderbitna plastmöbler och petunior i plasturnor.

Jag läste en artikel i SvD om en sorts uppföljare till Räddaren i nöden. Den unge man som sägs ha skrivit boken, (Göteborgssonen?) John David California, har av en slump tagit sig detta namn och det har inget att göra med att Salinger initialer är just J D. Samme man, som vägrar uppge sitt dopman, menar också att han inte alls skrivit boken för att det är ett lätt sätt att få uppmärksamhet och att det är en slump att hans bok, är lika lång som Salingers. Minsann!

Jag googlar och hittar följande artikel på telegraph.co.uk. Med bild och allt! Men vem är han? Rimligtvis borde någon vara bekant med honom.

Jag läste Räddaren i nöden i början av 90-talet i samma veva som jag låg på sjukhus för transplantation av hornhinna (bara ena ögat, det andra läste jag med). I lurarna hade jag Ultravox och Mockba music. Jag gillade boken och bör nog läsa den igen, för att se om jag fortfarande tycker att den är bra. Jag har för mig att det var en annorlunda roman med fin tidskänsla. Precis som The price of salt (Carol).