Repris skulle man kunna säga. Jag är mycket förtjust i skulpturen på toppen av Floras kulle. Den är på alla sätt mycket lyckad, till skillnad från den märkliga statyn föreställandes Fredrika Brehmer. Lite böjd, tog hon sig fram i livet, åtminstone är det den bild man får av henne när man ser detta monument och det stämmer inte alls med den. Jag tog några rörliga bilder av henne, svartvita och från en annorlunda vinkel, vilket helt förändrade hennes framtoning så att den mer överensstämde med den bild som hennes samtid hade av henne.