Idag: jazzhistoria för hela slanten. Jag hittade en skiva häromdagen. Det var en inspelning med bl.a. Teddy Wilson, Slam Stewart och Flip Phillips. Eftersom jag inte alls kände till inspelningen, och den visade sig vara riktigt ovanlig, fick jag anstränga mig en smula för att ta reda på var jag egentligen köpt. På 30-talet började Milt Gabler pressa upp skivor som var utgångna ur bolagens ordinarie kataloger, skivor som han sedan sålde i sin butik. Efter några år startade han Commodore records och började göra egna inspelningar. Det var hit Billie Holiday gick, när Columbia inte ville ge ut hennes Strange Fruit. Commodore music shop på 52nd street blev något av en träffpunkt för New Yorks jazzentusiaster.
Den 9:e juni 1945 anordnades en konsert i New Yorks Town Hall som spelades in av Commodore records och det vid det tillfället som min skiva spelades in. Teddy Wilson och hans gubbar spelar inte som Charlie Parker och Dizzy Gillespie, men det är likväl ett stycke musikhistoria som tål att lyssnas på. Producent för konserten var förresten den danske jazzbaronen Timmie Rosencrantz. En del av inspelningarna gavs förresten ut på hans svenska bolag, Baronet, men min skiva är utgiven av Cupol någon gång i slutet av 40-talet.
Både Slam Stewart och Teddy Wilson medverkade samma år, faktiskt dagen därpå, vid en helt legendarisk inspelning tillsammans med både Parker och Gillespie. Det var i Red Norvos sextett och de spelade Get happy (kallades också Move), Congo blues, Hallelujah och Slam slam blues. Inspelningar man bör lyssna på.
Nämnas bör också, att Milt Gabler var mannen som lät spela in Bill Haley och hans Rock around the clock. Dessbättre kan han också hållas ansvarig för Billie Holidays Lover man på Decca.
Men nu lyssnar vi på Teddy Wilson, Slam Stewart och Flip Phillips: I can’t belive that your in love with me
och Sweet and lovely:
Vill man läsa mer om denna inspelning kan man göra det här.
Tags: Commodore, Dizzy Gillespie, Jazz, Milt Gabler, Musik, Slam Stewart, Teddy Wilson, Timmie Rosencrantz