Moderiktig, smaka på ordet! Var plats och socialt kotteri har sin klädkod och man kan ge sig den på, att det alltid finns någon där som är mer modeintresserad än de övriga. Min mamma följde med spänning parisermodet på 60-talet och kopierade med van hand de olika toaletterna. Jag vet att Farah Diba hade något elegant på sig som sedan, med hjälp av den rutinerade sömmerskan fru Karlsson, förvandlades till bröllopsklänning. Vanligtvis skötte hon dock både tillskärning och somnad själv.
I Svenska Dagbladet står att läsa om citypyjamasen. Jag vill hellre slå ett slag för cocktailpyamasen, som är ett plagg som helt gått ur modet så vitt jag känner till. Grundtanken är ett bekvämt hemmaplagg som även gör sig bra vid elegant tillställning (kanske i hemmet). En föredömlig konstruktion och en av svenska språkets mer spännande sammansättningar. Det är dock tveksamt, om plagget gör sig i landsorten.
Men åter till glesbygden, 60-talet och hur man där klädde sig. På bilden ovan ses den klassiska bonden i sina blå hängselbyxor (farbror Arne!). Precis så såg alla bönder ut in på 80-talet. Ofta varierades klädseln och byxorna byttes mot vanliga dito och kombinerades med en busarong. Det är riktigt snyggt och kan, faktiskt, te sig riktigt hett. Mannen till höger, som kan vara farbror Lasse, har en mer elegant klädsel med polotröja och rödaktiga byxor. En air av glesbygdscasanova, får man nog säga att han utstrålar (det finns fler guldkorn i fotogalleriet där han är inblandad).
Fruntimret i mitten gör mig mållös – kanske är det en förklädnad! Nej, det är en hängselbyxkjol som min mor sytt efter mönster från ICA-Kuriren och skorna – med vita strumpor därtill! – kan knappast ha varit lämpliga för en dag på åkern, även om det, som i det här fallet, rörde sig om någon sorts jordbruksutställning (apparaten i fonden är dock helt en gåta och ingen av de inblandade tycks minnas dess funktion).
Tags: Glesbygden, Glesbygdens mode