Rävjägarn

Den ständigt aktuella moralkoden

Man kan verkligen tänka sig hur upprörd Sarah Palin blev när det visade sid att hennes unga dotter begått Ett stort fel före äktenskapet (förmodligen var det fler, men åtminstone ett blev ödesdigert). Verkligen förargligt att hon dessutom är abortmotståndare; annars hade saken varit lätt ordnad. Det är inte utan att man tänker på den gamla härliga Hays Code som kontrollerade Hollywood från tidigt 30-tal till sent 60-tal.

Det var en hel del moraliska lågvattensmärken som låg Hays varmt om hjärtat. Bland annat ansåg han att Pictures shall not imply that low forms of sex relationship are the accepted or common thing. Det är klart att det ibland förekom dylikt beteende i filmer, om handlingen så motiverade och om den stackars lättfotade saken antingen sonade sitt brott genom att gifta sig och bli präktig eller resolut tog sitt liv.

Vad gör då unga fröken Palin? Jo, hon planerar att gifta sig med den nästan lika unga hockehunken (eller vad han nu är). Det är tydligt att den gamla omoderna Hayskoden fortfarande är gångbar i vissa läger.

Det är klart att det hade varit lustigare om Sarah Palin varit mer kreativ, precis som vår svenska stat som på 30-talet gav Göring medalj och sedan skickade V-Gurras älskare till Tyskland. Men vad vet man, kanske förde mrs Palin en dialog med något exotiskt land i Europa, men fick nobben.

Inredningstips: Det allra förnämsta

Jag läser ofta och gärna bostadsbilagorna för att studera de lägenheter och villor som är ute på marknaden. Om de är i renoveringsbehov och vackra, sparar jag ner bilderna. Hem som inte är kritvita och i open plan är numera utrotningshotade och då kan ni förstå att man gärna vill bevara några bilder på hur det en gång var; på den tiden det fanns tapeter, färg och väggar.

Jag läser i SvD ett hemma hos-reportage. Det är en liten tvårummare i Vasastan som man lyckats ta 18 bilder på. Paret som bor däruti kommer bredvilligt med tips:

- Välj vitt som bas – då kan du förändra rummet med olika accentfärger.

- Plocka undan allt ovidkommande – det gör att inredningen kommer fram och ger en lugn och behaglig miljö.

Men! Det är allt ovidkommande som ger hemmet personlighet. Och accentfärger! Just nu känner jag att ordet borde förbjudas. Och vitt! Allt skall vara vitt, vilket även verkar gälla for många byggnadsvårdsintresserade som målar allt vitt och kastar ut det fina 50-talsköket och bygger ett autentiskt lantkök. Jag är född på landet så jag vet hur kantkök ser ut och inte är de vita med ho i porslin precis.

Jag läser Svenska hem i ord och i bilder (1927). Maj Sterner skriver: Det personliga är det förnämsta i ett hem. I kanslisekreterare och fru Peyrons hem gör detta sig i hög grad gällande, inte minst genom det pietetsfullt bevarandet av varje gammalt föremål som kommit från det gamla hemmet.

20-talet var i stor utsträckning en tid när det fanns givna regler för hur ett hem skulle inredas, vilket är fallet än idag. Just därför är den citerade texten extra värdefull (framförallt den första meningen) och precis lika aktuell. Det verkar finns ett omättligt behov av att skapa sig ett hem som till fullo uppfyller kraven på god, och för tillfället modern, smak.

Och med några piffiga accenter som visar att man åtminstone tänkt lite själv. Men det personliga får sitta emellan.

Modetips: Inte speciellt mycket alls

Steve McQueen hade alltsom oftast en fenomenal förmåga att klä sig helrätt. Han var inte alltid uppklädd, utan verkar ha föredragit en mer avslappnad stil. På denna bild har han valt att ta på sig minsta möjliga. Det är inte få bilder, där han utan att skämmas väljer en minimal klädsel. Och det var något som han kunde kosta på sig.

1972 gjorde McQueen filmen Le Mans som utspelar sig under motortävlingen med samma namn. Här får vi se honom i finfina racingoveraller och annat snyggt. Föredömligt, då jag är svag för just bilsportrelaterat mode. Jag har faktiskt en kort, röd konstskinnsjacka som jag själv totat ihop och försett med Pontiac-emblem.

Bullit har väl de flesta sett och där är det ingen hejd på vilka fina tröjor han går omkring med. Hela filmen är för övrigt väldigt snygg, färgerna är lite bleka och gör sig finfint till hans blonda hår och mycket blå ögon.

När tåget kommer in från Lidingö

När dagen led mot sitt slut tog jag denna bild vid den gamla järnvägsbron som går över till Lidingön. Här går både Lidingöbanan och en kombinerad gång- och cykelväg.

Polaroidsafari med Land Camera 450

Av en slump upptäckte jag, och många med mig, att det inte bara är Polaroid som tillverkar den direktbildsfilm som används i de gamla klassiska packfilmskamerorna; det gör även Fuji och dessutom i tre olika varianter: färg 100 ASA, svartvit 100 och 3000 ASA. Därför bestämde jag mig för att skaffa en mer profesionell kamera och valet föll på den halvproffsiga Polaroid Land Camera 450. Packfilmsbilderna är dessutom mycket fina, då de ser ut som vanliga bilder med en vit ram runtomkring (inte att förväxla med modernare polaroidsystem).

Kamerahuset är helt i metall, sökaren är en fin sak tillverkad av Zeiss Ikon och den går att fästa på ett stativ. Vill man, så går det bra att köpa till självutlösare och några olika sorters filter. En modern elektrisk blixt skall också gå att använda. Med hjälp av de olika inställningsmöjlighterna, för bla filmtyp, kan man även bestämma vilken bländare som skall användas, även om kameran i sig är helt automatik vad det gäller exponeringen. Jag är mycket nöjd.

Här den allra första bilden tagen från Observatioriekullen vid lunchtid idag. Bilden blev lite blek, men skärpan är bra och det är numera mycket enkelt att hålla koll på framkallningstiden: när man drar ut bilden/negativet och framkallningsproceduren startar, går en timer igång och när tiden är inne avger den en signal och man kan skilja bilden från negativet. Fler bilder finns på Polaroidsafari.

Alving på Medevi brunn anno 1962

Ja, egentligen är det kanske lite dumt att ha Veckojournalens utgåvor från 50-talet fram till tidigt 60-tal som ett slags rättesnöre när det gäller veckotidningar, men så är det. Jag läste ett finfint reportage om Medevi brunn från 1962. Det är tidningens Barbro Alving som gästar den gamla klassiska brunnsorten. En välskriven artikel med bilder av Anders Engman som är en utmärkt fotograf som i detta reportage presterar många riktigt bra bilder.

Medevi Brunn har gamla anor. Det var i slutet av 1679-talet som Urban Hjärne fann ortens brunnsvatten så utomordentligt och fullt av mineraler, att han introducerade den på kontinenten populära vanan att dricka brunn. Medevi blev snart ett av överklassens populäraste sommarnöjen.

De rum som stod gästerna till förfogande när Bang var på besök var verkligen något extra. Tapeter i milda grå ränder med blekskära blombuketter, en svartmålad byrå i senempire, en smultronröd divansoffa av turkisk läggning och en ljummen kakelugn. Bättre kan man knappast bo. Åtminstone är det så jag skulle vilja bo, när jag dricker brunn.

(20) (19) (19) (19) (18) (18) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (12) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (7) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (6) (5) (5) (5) (5) (5) (5) (5)

Litteratur