Min mamma har under många år, ja från mitten av femtiotalet, sytt en hel del. Ofta åt sig själv och ofta av hemvävda ylletyger. Ibland fick även barnen sin beskärda del, men hemvävt, och i synnerhet av ull, gillas inte av små barn.
I uthus och på vind finns garderober och kartonger med plagg från alla dessa år. Jag plockade fram ett par stycken och fotograferade dem. Här en dräkt i turkos ull med en tunn grön randning. Knapparna är i obehandlat trä och till kreationen hör även en kappa i samma hemvävda material.
Denna modell är från tidigt 70-tal, men det ser man knappt. Här lyser syntetmaterial och utsvängda ärmar med sin frånvaro. Det är en stramare stil som bottnar i gammal tradition, men som i färg och detaljer hör samman med sin tid. De flesta av vävarna är varpade och komponerade av de duktiga fruarna Wasserman och Vaupio som hade en garnaffär med en mycket uppskattad skyltning. Damernas butik var verkligen något extra under många år i den norrländska kuststaden.
Under 60- och 70-talen fanns ett stort intresse för gammalt hantverk och det var inte få som under den tiden själva vävde den textil som ett hem behöver. Dukar, gardiner, mattor, möbeltyger, handdukar, servetter och ryor var resultatet av den tidens vurm. Jag vet inte hur mycket som fortfarande finns kvar, men det som finns bör man vara rädd om, för det är oftast prima vara.