Vilandes i fruns varma famn, pustar Harry Roy ut en dag året 1936. Kanske har han och hans Tiger-Ragamuffins precis spelat den spexiga I left my sugar standing in the rain:

Hur man nu kan döpa sitt band till Tiger-Ragamuffins är dock en gåta. Lustigt är det iallfall.

Harry Roy var en brittisk orkesterledare som hade sina heydays på 30-40-talen, under storbandens glansdagar. Precis som för många av hans kollegor, började motgångarna efter kriget och sedan blev femtiotalet början på slutet för deras respektive karriärer.

This entry was posted on Tuesday, June 17th, 2008 at 18:48 and is filed under blogg. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.