Du svarte zigenare,
kom spela din sång,
ikväll vill jag glömma allt som var en gång.
Du svarte zigernare,
du lägger sordin på smärtan i själen med din violin
Knappast en nutidstext på något sätt, men en fantastisk representant för den tid som en gång var. Nog tycker jag att det gärna får vara både dramatiskt och känslofyllt; livet bör vara precis som på film. Här två versioner.
Du svarte zigernare med Ulla Billquist (1933):
och Du Schwarzer Zigeuner med Vico Torriani (1953):
