Så var det då dags för jul. Snart beger jag mig norrut för precis två veckors landtlif ute i urskogen. Dessvärre verkar snön norrut lysa med sin frånvaro och det känns lite trist. Helst vill man ju susa fram över snötäckta vidder och mellan snötyngda julgranar i ett landskap som lyses upp av månen och stjärnorna. Det är dock lite vemodigt att åka hem ty för varje år som går decimeras skaran där uppe och nu är det inte många kvar. Det gäller att passa på.
Nyårshelgen skall firas med glesbygdssyrran på gården i den lilla byn i Västerbotten. Enligt uppgift står redan jultallen så grön och grann i flygelsalongen och bara väntar på mig och Månskenspromenaden:
Och snart ringer klockorna i det lilla vita kapellet mitt emot in julhelgen; de röda träluckorna i tornet öppnas och klockorna sätts i rörelse. Nog är det allt bra vackert.