När jag för 10-15 år sedan letade lägenhet första gången så tittade jag på många små ettor, främst på Gärdet. Den sista tiden har jag haft förmånen att återuppliva gamla minnen, dvs gå runt och titta på små kyffen i storlek runt 30 kvm och det har gjort mig smått chockerad. Vart har alla trevliga små enrumslägeheter tagit vägen och var kommer alla horribla trendlägenhet ifrån?
Tänk er ett övermått av mosaik, sjösten, rostfritt, tegel- eller fondväggar samt vita köksluckor utan överfalsning med stomme av något spånskiveartat. Hu! Så såg det sällan ut för 15 år sedan ty då dominerade nedgångna lägenheter vars åldriga ägarinnor precis gått bort. Inte alltid så fräscht, men med lite färg ordnade man snabbt en tjusig kvalitetsvåning där det inte fanns en pust av IKEA eller något annat förfärligt.
Igår hamnade jag till sist i en smärre etta med ytterst goda grundförutsättningar; ett fint kök med höga skåp, rostfri diskbänk med två hoar (moderna kök har oftast bara en ho, så man måste diska under rinnande vatten), en arbetsbänk med marmorskiva, inbyggd garderobsvägg i hallen och sist men inte minst ett urtjusigt halvkaklat badrum med svart kakel på väggarna! Dylika badrum växer inte på träd.
Ovan ser ni ett klassiskt 30-talsbadrum med blågrönt kakel.