Rävjägarn

En narad fönsterbåge med spårfals

Narat fönster i delar

Jag hade som sagt tänkt återmontera några gamla fönsterbågar från 1800-talet. Karmarna saknas men jag har beställt nya. Dessvärre saknas också glaset i två bågar. I den ena saknas samtliga i den andra bara ett av tre glas. Eftersom bågarna har spårfals måste man ta isär dem för att kunna sätta i nytt glas. Det visade sig dock vara rätt enkelt, ty det var bara att försiktigt knacka ur pluggarna som är koniska. Om de är ordentligt inmålade, bör man dock skrapa bort färgen, annars skadar man trädet (på den sida pluggen åker ut) när man slår ut dem. Bågen var annars i rätt bra skick, men jag oljar in den nedre delen ordentligt för den var torr. Några större skador fanns inte, men en tunnaste spröjsen var lite klen, men dock användbar. Återstår nu att knacka bort befintligt kitt i falsarna och hitta nytt, tunt glas.

Nyrenoverat på Furusundsgatan 12

Furusundsgatan 12 fasad

På Furusundsgatan 10 och 12 ligger två fastigheter från 1938. Båda ritades av Gustaf Birch-Lindgren och uppfördes av byggmästaren A. Lidner. De är snarlika till utseendet, ja nästan identiska, men spegelvända. Idag ägs det ena, nr 10 av Brandkontoret, och 12:an av en bostadsrättsförening. Nr 10 är, förutom porten, nästan helt i ursprungligt skick. Balkongerna har fått en trapetskorrugerad plåt istället för en slät och ytterligare en handledare har monterats ovanpå den gamla för att dagens säkerhetskrav (höjd på räcke) skall vara uppfyllt. 12:an renoverades i slutet av 1980-talet och fick då nya balkongfronter som inte var speciellt snygga. Dessa har nu renoverats och ersatts med nya i funkisstil.

Furusundsgatan 12

De nya balkongerna är snygga, men det är synd att man inte valde att göra dem som de en gång i tiden såg ut. En bra kompromiss hade varit slät plåt och en enkel handledare. Dagens krav på högra räcken hade gjort dem något “boxigare” men jag tror inte det hade gjort så mycket. De som sattes upp är i lättmetall och fronten är sinuskorrugerad. Av någon obegriplig anledning har man satt en mellanliggare mellan plåt och handledare. På det stora hela ser det dock snyggt ut och dessutom betydligt bättre än förr! Betyg 3/5 (både material och utförande avviker från det ursprungliga).

Gamla fönster från 1800-talets slut

Gammalt fönster

På vinden stod några gamla fönsterbågar från 1800-talets senare del. Exakt hur gamla de är vet jag inte, men de har spårfals, inte kittfals och 3 rutor i varje båge. Runt 1950 byttes merparten av fönstren ut mot nya utan spröjs men med lösa innanfönster. 1965 byttes de återigen ut men då mot nya, kvadratiska och kopplade vilket tyvärr fördärvade husets utseende. De 6 gamla bågar som inte bytts 1950 sparades dock och det är dem jag tagit fram och oljat och som sedan skall få ett lager färg. De är i bra skick, men tyvärr saknas några glasrutor.resten har kvar sit tvina och allt annat än perfekta glas. Jag har beställt nya karmar och nya innanfönster och planerar att sätta in de gamla fönstren, eller åtminstone några av dem, i sommar.

Graetz Fantasia med ljudkompressor

Graetz Fantasia

En relativt ovanlig radio som kom runt 1958 och bara tillverkades i ett år i monoversion. Graetz Sinfonia var tidigare top-of-the-line-modellen och det är en oerhört välljudande radio, framförallt Sinfonia 522 som tillverkades oförändrad i två hela år (modellår 1957-58). Båda dessa apparater har Schallkompressor, ljudkompressor, för diskanten. Föregångaren 4R kom på 1955 års modeller och men ersattes av kompressorn för modellåret 1957. Jag har aldrig hört någon 4R-radio men arrangemanget låter inte så tokigt.  Sinfonian har ett EL84 som slutrör, Fantasian har två EL95.

Min Fantasia låter inte så tokigt, men inte lika bra som den billigare Sinfonian. Jag har bytt en del kondensatorer, några återstår att byta och så måste kontakterna till klangregistret ses över. Idag fungerar inte bas- och diskantkontrollerna så något är fel. Båda apparaterna har två stora bashögtalare och en diskant i fronten. Sidohögtalarna är egentligen en tryckkammarhögtalare vars ljud transporteras i två metallrör som är perforerade vid högtalargallren. Sofistikerat och väldigt välljudande. Arrangemanget ger dels diskantspridning och dels även en lättare fasförskjutning vilket bidrar till “rumdklangen”. Detta var ju precis innan stereon slog igenom och man vill åstadkomma en tredimensionell ljudbild trots att bara en ljudkanal fanns.

Bra och dåligt renoverat barnrikehus

Barnrikehus SH renoverat

I Hammarbyhöjden finns en hel del barnrikehus byggda under 1930-talets senare hälft. På bilden ovan ses ett hus från 1939 som uppfördes av då nybildade Stockholmshem. Arkitekt var Carl Melin som ritade många barnrikehus under dessa år.

Många av Stockholmshems barnrikehus har renoverats under senare år och resultatet har inte alls blivit tokigt. Portarna verkar av någon anledning ha bytts ut, men i övrigt verkar man ha gått varsamt fram. Ingen tilläggsisolering, inga balkonger och inga nya, klumpiga fönster.

Barnrikehus FB

De första barnrikehuset i Hammarbyhöjden uppfördes av Familjebostäder och stod klart 1936. Det ritades av Wolter Gahn, precis som övriga huskroppar som stod klara året därpå. Här ser vi Petrejusvägen 1-5 som Familjebostäder precis fönsterbytt vilket helt förstört den strama fasaden. Material och utformning avviker helt från ursprunget. Hur man kan vara så oaktsam mot dessa fina byggnader är för mig en gåta.  Inte nog med att husen är intressanta för att de hör till de först uppförda i denna kategori, de har också balkonger vilket denna typ av hus sällan har. Tack och lov är en av fem byggnadskroppar bostadsrätter idag så vi får hoppas att föreningen är mer varsam än vad Familjebostäder är.

Barnrikehus SH orenoverat

Ytterligare ett barnrikehus, Petrejusvägen 24-32. Det stod klart 1938 och är också det ritat av Carl Melin för Stockholmshem. Den “knäckta” fasaden gör det till ett av de allra vackraste från denna period. fasaden renoverades i mitten av 1970-talet och snart är det dags igen. Det är bara att hoppas att allt går bra.

Berest hibiskus tillbaka i Norrbotten

Interiör i kammare

Denna hibiskus är återigen tillbaka i Norrbotten. Jag brukar släpa med mig krukväxterna upp varje vår och ned igen i slutet av sommaren och det verkar de inte må dåligt av.

Vädret här uppe är dock inte det bästa idag. 4-5 grader och så har det regnat. Kallt och eländigt med andra ord. Förhoppningsvis blir det varmare imorgon!

Det är inte bara dagen som är sval, även vintern var kall. Minus 39 grader när det var som värst. Fruktträden verkar dock inte ha farit illa av det, däremot tycker jag att rosorna mår sämre i vår än förra året, trots ett hyfsat snötäcke.

Nya försök att förvanska Trygg-Hansa

Trygg Hansa 1 440px

Ett av 1970-talets absolut finaste kontorshus är Trygg-hansas anläggning i korsningen Scheelegatan/Flemminggatan som stod klart 1977. Arkitekter var Anders Tengbom och Stefan Salamon. Den vackra trädgården ritades av Holger Blom, legendarisk stadsträdgårdsmästare. Det är en mycket vacker anläggning som verkligen är helgjuten och det sällan man ser en så lyckad och välbevarad miljö. Trädgården är en verklig oas som jag gärna passerar om jag är i närheten

År 2009 blåklassade Stadsmuseet byggnaden vilket innebär att detta är en “fastighet med bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen samt fastigheter som skyddas av Kulturminneslagen, såsom byggnadsminnen och kyrkor tillhörande Svenska kyrkan”. Kristina Alvendal, det borgarråd som hade ansvar för dessa frågor, underkände Stadsmuseets arbete och yttrade: “I och med sin blåklassning av Trygg Hansa-huset har Stockholms stadsmuseum med all önskvärd tydlighet visat att deras klassningar degraderats i betydelse. Stadsbyggnadsnämnden kommer att bortse från denna och liknande ogenomtänkta klassningar framgent”. Uppenbarligen förstod hon inte att nästan alla hus uppnår en ålder då de inte är allmänt älskade. Så var det till stora delar med bebyggelsen på malmarna och många hus har därför rivits eller förvanskats.

Trygg Hansa 2 440px

Planerna på ombyggnad stoppades dock den gången men nu är det dags igen. En underjordisk galleria och ytterligare våningsplan på befintliga byggnadskropparna. Hur är detta möjligt? Blåklassade byggnader skall behandlas med största varsamhet och därför skall man ge fan i att bygga på. Att bygga under parken och förvandla den två våningar höga paviljongen till en restaurang har jag inget emot, men då måste man också komma ihåg att trädgården skall återställas till det utseende den har idag eftersom den betyder så mycket för den genuina miljö som detta verkligen är.

Fortsättning följer.

Modern form på Grundig 3095 ML/S

Grundig 3095 ML

Jag kom över en Grundlig 3095 ML/S för en tid sedan. Radion var i fint skick, men behövdes ses över. Först bytte jag ett par papperskondensatorer, bl.a. den vid slutröret och sedan dammade jag av den, ty den var ohyggligt dammig på insidan.

Radion har två stora bredbandshögtalare samt två elektrostatiska diskanthögtalare. Basen sitter snett riktat uppåt, eftersom de inte kan sitta på vanligt sätt i fronten då den är för låg. Ett lustigt arrangemang. Elektrostaterna sitter i taket riktade nedåt. Taket är målat i en svart hård färg, antagligen för att reflektera de höga frekvenserna. Elektrostaterna var stendöda, så jag tog isär dem och rengjorde den koppartunga som finns i, och vred lite på den tunna kopparbelagda filmen så att tungan kom i kontakt med en oskadad del av filmen (som vibrerar och ger ljudet). Här en länk som visar hur man gör. Inte så svårt faktiskt.

Jag bytte också ett par kondensatorer som sitter vid matningen av dessa högtalare. Blir de dåliga, så tystnar högtalarna. För övrigt ligger det ca 200 volt över elektrostaterna, så man får vara försiktig när man testar dem.

Likriktaren hade också tjänat ut och jag ersatte den med 4 dioder och ett motstånd (100 ohm/10 w) för att radion skall få rätt spänning. Ett par nya glödlampor och sedan var det bara att montera ihop allt igen. Det magiska ögat är helt slut, men det har jag ännu inte bytt.

Radion låter riktigt bra, är faktiskt imponerad. Den har bara 6 rör och likriktare, men basen är riktigt djup och diskanten krispig och fin. Otroligt att de där två små elektrostaterna kan ge så mycket ljud! Dessutom är den snygg och när den lanserades i hösten 1955 eller våren 1956 var den allt före sin tid och ser mer ut att vara från tidigt 1960-tal. Radion finns också i en annan version 3096 (utan ML) och den har konventionellt tyg framför högtalarna. Denna har tunna träribbor och en en skir flätning som påminner om rotting bakom. Riktigt fint! Slutligen en bild som visar hur radion salufördes i Grundigs katalog hösten 1956.

Snyggt tidigt 1900-tal i Västerbotten

vb-hus_1

Nu vet jag inte alls när detta hus är byggt, det är inte alltid så lätt att säga. En bra bit in på 1930-talet byggde man allt annat än funkis. Detta fina jugendhus finns i krokarna av Robertsfors. Idag är dock uthuset rivet och hela tomten förvandlad till byggarbetsplats. Jag undrar just hur länge själva huset blir kvar. Det är fint och tämligen orört.

vb-hus_4

Taket är allt lite svajigt, kanske var det därför som det revs, eller så stod det i vägen för något bygge. Jag gillar den där typen av byggnader. Funktionalistiskt enkla, som så många av lantbruksbyggnaderna, och även bostadshusen för den delen. De var aldrig lika utstyrda som mer påkostade hus i stan och det kan verkligen vara vackert.

En oerhört vackert 1940-talsentré

Floragatan 7 yttre entre

På Floragaan i Stockholm finns ett mycket fint hus ritat av Sture Frölén uppfört 1942. Entrén slår det mesta, vilket gäller både in- och utsidan. Porten sitter i ett snedställt vindfång i ädla träslag.

Floragatan 7 inre entre

På insidan en vacker trappa och en intarsiavägg, Notera också pelaren som är mycket dekorativ.

Snygga Klarahallen av Hakon Ahlberg

Klarahallen liten

Klarahallen ritad av Hakon Ahlberg och färdigställd i början av 1930-talet och var ett komplement till den stora Centralsaluhallen intill. Byggnadens tak var i själva verket en gata, en originell lösning. Saluhallen hade stora glasfasader åt båda långsidorna, något som framgår av denna bild. Här ytterligare en bild som visar uppfarten i byggnadens ena ände. Klarahallen revs på 1960-talet, Centralsaluhallen vid Kungsbron fick stå ytterligare ungefär 20 år.

Ensilagebalar fyller upp hela gärdan

Ensilagebalar

Är man inte van vid dem, är det kanske inte så lätt att vänja sig vid dem, men har man vant sig vid dem, hör de sommaren till.

Jag är inte uppvuxen med dem, så det tog sin tid, men nu är de en del av sommaren, men nog är det vackrare med hässjor, men dem har jag heller inte upplevt.

Agra margarinfabrik, Långholmsgatan

Bulten 5 Agras Margarinfabrik

På Långholmsgatan, där det idag står ett bostadshus och det nybyggda Hornhuset, låg fram till början av 1960-talet Agra margarinfabrik. Anläggningen stod klar 1898 och kompletterades på 1920-atlet med ytterligare en byggnad mot Borgargatan som byggdes till i mitten av 1930-talet. Fabriken startades av Knut Knutson Heje som redan drev en liknande anläggning i Norge. Runt 1920 lanserades Melange, en smörblandad margarinsort som kom att bli mycket populär och som gjorde att fler köpte margarin.

Funktionalistiskt betonat på sitt sätt

garagebyggnad

En fin byggnad tycker jag och antagligen ett garage. Funktionalistiskt betonat dessutom och jag tror att det är uppfört av betonghålsten. Kombinationen av pulpettak och gamla spröjsade fönster tycker jag är extra intressant, men man tog ofta vad som fanns till hands förr och det ger verkligen intressanta byggnader.

Snygga balkonger ute i Svedmyra

Svedmyra

Svedmyra är en av de alla förorter som växte upp i skiftet mellan 40- och 50-tal och som bebyggdes med trevåningslängor och punkthus enligt tidens ideal. Tyvärr har senare års renovering förstört åtskilligt i detta området. Merpartenav alla fönster har t.ex. bytts ut eller klätts in med metall. Några undantag finns dock och här är en fin kåk med du ursprungliga balkongerna bevarade. Visst är de snygga och originella! Det fanns nog en hel del balkonger av denna typ en gång i tiden, men idag är många borta och ersatta av standardbalkonger. Mellan Västertorp och Hägerstensåsen finns dock ett område med i princip identiska.

Några vårdagar uppe i Norrbotten

Kammarinteriör

Det har varit fint vårväder i några dagar nu. Sol och töväder på dagarna och minusgrader på nätterna. Snön är porös och dränerad på vatten men marken är fortfarande frusen.

Jag passade på att städa lite i kamrarna, dammsuga och ta ut mattorna och skaka ur dem. Vinterns eldning gör ju att det blir rätt så skräpigt.

Mer bilder från den vackra vårvintern

Vårvinter

Ett ovanligt fint hus och så den härliga vårvinter om inte finns i landets sydligare breddgrader. Temperaturen kan nästan vara den samma som i mellersta Sverige, men snön ligger fortfarande rätt djup. det är ett väder jag gillar, även om man lätt blir blöt om fötterna.

Påsk och solen skiner och snön töar

Kyrkstugan

Påsk 2010. Det året inföll påsken första veckan i april och vädret var härligt. Solen sken och det töade, vilket är ett väder som jag verkligen gillar. Det finns allt något av Linda Ståhls längtan i smältvattnet och de ljusa kvällarna.

kyrkstuga_6

Kyrkstäderna i Norrbotten tinar så sakteliga fram under denna storhelg. besökarna är få, men några hittar allt till sina stugor och skottar med viss möta fram sig till dörrarna som Vår Herre så finurligt ordnat att de nästan alltid går inåt.

kyrkstuga_7

Kyrkstaden i Öjebyn är min favorit. Den är brokig och stugorna är välbevarade. Det finns höga stugor och låga stugor och stugor med eller utan panel. Sommar som vinter är detta en plats man bör besöka om man har möjlighet.

En gammal kiosk i Svartöstan, Luleå

Svartöstan 31

Jag vet inte om den står kvar, men för några år sedan fanns den där iallafall, den gamla träkiosken i Svartöstaden. Kanske användes den bara sommartid, ty jag har svårt att tänka mig att det gick att hålla någon värme alls i den där kåken med sina tunna väggar och stora fönsterytor. Gissar också att behovet av svalkande dryck och glass är försumbart under den kalla årstiden på dessa breddgrader. Fin är den iallfall och jag hoppas att den finns kvar

Två Branddeckare med rafflande titlar

För ung för att dö

Jag fann två Christianna Brand-deckare på Myrorna häromdagen. Titlarna är verkligen lovande, men det är inte säkert att de är lite underhållande att läsa. Barbro Alving är dock mycket positiv på omslagens baksidor och det lovar gott eftersom hon gillade genren.

Christianna Brand föddes 1907 i Malaysia som Mary Christianna Milne och växte upp i Indien. Hon skrev många deckare och var en av de största inom genren, åtminstone i Storbritannien. Boken Gren for danger var särskilt framgångsrik och filmades 1946 med Sally Gray och Trevor Howard i huvudrollerna.

Telefunken Phono-Super 3975 WKS

Phono-Super 3975 WKS

Den här fina apparaten kom jag nyligen över för en hundring. Inte så konstigt att priset var lågt för den var stendöd och grammofonmotorn hade fastnat. Lacken har sett sina bästa dagar men i övrigt är den fin. Tyget är helt rattarna i prima skick och även skalan. Grammofonen är Telefiunkens lyxiga enkelspelare som kom runt 1938. Den har lätt tonarm och safirnål, något helt unikt vid denna tid. Andra hade tunga pickuper som använde stålnålar. Dessa slet rejält på skivorna och spelade man dem mycket fick man köpa nya exemplar. Detta slapp man med Telefunkens lyxiga nyhet som dessutom spelade av skivorna med mindre brus. Tonarmen är jättefin och känns nästan high end. Här en video som visar själva skivspelaren.

Radion var som sagt var död, men med nya kondensatorer och ett nytt trådlindat motstånd kom den igång, åtminstone själva förstärkardelen. Värre var det med grammofonmotorn. Den gick inte alls och jag kunde inte ta isär den och rengöra eftersom någon förstört skruvarna. Till sist fick jag bort lagren och kunde rengöra dem och då lossnade den. Tyvärr funkar den inte på 220 volt, så jag får köra den på 110 volt och sätta en transformator emellan. Det går ju också bra. Här ett klipp som visar motorn och den centrifugalregulator som styr hastigheten.

Återstår dock en hel del. Skivspelarens strömbrytare är trasig, safirnålen likaså och hur man byter den vet jag inte. Pickupen behöver kanske nytt gummi, mm osv. Återkommer!

Vackra balkonger på Askrikegatan 17

Askrikegatan 17 detalj

Askrikegatan 17 är ett av två hus på denna gata som har balkonger likt de ursprungliga. I båda fall tror jag det verkligen rör sig om de ursprungliga som renoverats. Det ena har adressen Gillögatan 1, det andra är Askrikegatan 17 och det är den fasaden ni ser en detaljbild av ovan. Klicka på den om ni vill se den i större format eller här om ni vill se fasaden i sin helhet.

Det finns 3 hus på denna gata som är mer eller mindre identiska och det är Askrikegatan 15-19. Nr 17 är det enda av dessa hus som har sina ursprungliga balkonger kvar och det gör en hel del för utseendet. Balkongerna är visserligen inte så ovanliga till sitt utförande, men genom att de inte bytts är de nästintill unika. Den relativt låga fronten är av sinuskorrugerad plåt och handledaren sitter en bra bit ovan plåten. Hörnen är elegant rundade. Den totala höjden uppfyller inte moderna krav, men detta krav kan jag tycka att man kan kompromissa med och gläds därför åt att föreningen Brf Verkstadsklubben gjort denna lysande renovering och betyget blir därför det högsta tänkbara: 5 av 5.

Ture Sellmanhuset som helt försvann

Snöfrid 1

I samband med att Essingeleden byggdes på 1960-talet behövde Viktor Rydbergs gata i Fredhäll breddas och i kvarteret Snöfrid revs en huslänga. På bladen ses den stå tämligen tätt intill folkskolan i Fredhäll.

Snöfrid

Bostadshusen mot Viktor Rydbergs gata ritades dels av arkitekten dels av Ture Sellman och dels av Johan Edoff och innehöll 1:or och 2:or  fördelade på 6 trapphus. Byggnaden stor klar ca 1932 och revs på hösten 1963.  Husen som revs byggdes dels av HSB, den södra delen, och dels av stiftelsen Snöfrid och Hyresgästföreningen, den norra delen som ritades av Selmas.  Här fasadritningen för Sellmans hus och här planlösningen.

Öde hus i Västerbotten en vinterdag

flarken_8

Ett vackert hus som dock inte verkar vara bebott idag. Välbevarat och med trappa av modernare snitt upp till dörren. Västerbottenskåkarna var ofta rätt påkostade förr. Om jag inte minns fel var det under en promenad en juldag som jag fick fotograferade. Gamla hus gör sig bra i snö, detaljerna kommer mer till sin rätt tycker jag, men det är väl en smaksak.

Norr Mälarstrand en gång på 30-talet

Norr Mälarstrand

Jag letade bilder från Norr Mälarstrand på Stockholmskällan och fann denna som uppges vara tagen 1931 vilket gjorde mig rätt fundersam. Var verkligen husen färdigbyggda då? Det är inte speciellt svårt att söka i Bebyggelseregistret och ta reda på när husraden stod färdig, men när jag fann denna bild som uppges vara från 1927 insåg jag att det nog är något som är fel i dateringen. Här har vi ytterligare en bild, och denna gång från 1928. En koll i registret visar att de två hus som är närmast i bil std klara 1931 resp. 1932. Hur det kunnat bli så fel är jag bra nyfiken på, men samtidigt förstår jag ju att det inte är så lätt att lägga in bilder med korrekt datum. Fina är de i vilket fall som helst och det roligt att de finns tillgängliga digitalt.

Sommaren 2007. En svart PV i hettan

Sommaren 2007

I en mapp på datorn hittade jag bilder från sommaren 2007 som jag då tog med en digitalkamera som kanske inte gav de bästa av bilder. Digital fotografering har många fördelar, men i vissa ljus blev det inte alltid så bra. I vilket fall som helst är det roligt att ha dem kvar.

Denna sommars körde jag tydligen Volvo PV. Bilen är idag såld, har för mig att det av diverse orsaker fanns för många bilar på gården och att denna och en trevlig Opel Rekord från 1957 avyttrades.

Bilden är tagen i Avan en solig och varm sommardag. En svart bil med röd galonklädsel gör sitt till för att förstärka känslan av sommar!

Vitalisvägen då Essingeleden byggdes

Vitalisvägen

1963-1964 togs några bilder i Fredhäll och en av dem är denna som föreställer Vitalisvägen i Fredhäll, fylld av bilar. Orsaken till denna väldiga trafik var troligtvis bygget av Essingeleden. Viktor Rydbergs gata, som förde trafiken i Fredhäll ned till Drottningholmsvägen på den tiden, hade stängts av och börjat grävas ut, ty där skulle den nya leden dras fram. Istället blev det Vitalisvägen som fick till uppgift att föra trafiken ned till Drottningholmsvägen. Man kan anta att de stackarna som bodde vid gatan var allt annat än förtjust över denna livliga trafik. Än värre var det nog för dem som bodde i huslängan vid Viktor Rydbergs gatan, den huslängan revs nämligen helt och hållet.

Värna den vackra modernismen

Antikmässan

I torsdags pratade jag på Antikmässan om vikten av att värna den vackra modernismen och då i synnerhet de högkvalitativa byggnader som uppfördes från cirka 1930 fram till 1950-talets slut. Dessa hus byggdes fortfarande tämligen hantverksmässigt och är på många sätt ovärderliga, inte minst för att de är gjorda för at underhållas och därför kan ges ett långt liv. Dessutom är de till stor del byggda av fina material och tämligen hantverksmässigt.

Idag renoveras ofta dessa hur hårdhänt och många detaljer byts ut mot nya, underhållsfria. Synd, för det är rena rama resursslöseriet. Om detta pratade jag och jag skall be att få återkomma i ämnet.

Trappstegen upp till övre våningen

Gardin

Ett öde hus i Västerbotten. En gammal solblekt gardin och dämpat ljus i hallen. Tyst och ödsligt och mycket vackert.

Aga V203 S – först i Sverige för vinyl

För en tid sedan kom jag över en AGA 203 S som är vara den första svenskkonstruerade skivbytaren för vinylskivor. Philips kom med en redan 1950, men den är i princip identisk med holländska Philips apparat. AGA:n är en vidareutveckling av den växlare som kom redan 1943 men med vissa skillnader. Dels har man lagt till hastigheterna 33 och 45 varv, och dels har man gjort det möjligt att spela 7-tumsskivor. Precis som föregångaren är den försedd med mellanhjul istället för direktdrift via snäckväxel som 1943 års apparat hade. Det är knappat den mest sofistikerade apparaten, men den fungerar och är rätt speciell vilket framgår av denna bild. Klippet ovan visar växlaren när den byter 78-varvsplattor.

När jag kom över skivbytaren fungerade den delvis men en fjäder som ser till att 25- och 30-centimetersplattor hade kommit ur läge så jag fick ta isär den och lossa på det stora kugghjul som sköter det mesta. Där såg jag också att en pigg saknades på en länkarm så den ersattes med en liten skruv och en mutter. Tro det eller ej, men sedan funkade den! Nu återstår att göra något åt mellanhjulet som inte är riktigt runt och att göra vissa justeringar. Men på det stora hela fungerar den faktiskt!

En solblekt plåtfasad och en grävare

Plåtfest

En bild tagen för några år sedan. Maskinhallen har plåt på fasaden, inte så snyggt men tidstypiskt och praktiskt. Tyvärr har färgen en tendens att chansers och att börja måla den är väl ett något diskutabelt alternativ, men vi får se hur jag gör i framtiden.

Den gamla traktorgrävaren baxade jag ut, eller snarare körde ut. den fungerar, men bränslesystemet behöver ses över och så behövs en ny termostat. Om jag hinner skall jag åtgärda det i sommar.

Så snygga balkonger på Taptogatan 6

Taptogatan 6

Äntligen en mycket lyckad balkongrenoverng! De är bostadsrättsföreningen Infanteristen 3 som har renoverat sina balkonger så att de är precis lika snygga som de var innan. jag vet att det inte var lätt och att man fått ändre lite på själva konstruktionen, men slutresultatet blev allra bästa tänkbara. 5 av 5 är mitt betyg.

Huset är ritat av Sture Frölén och bör ha stått klart runt 1958. Fasaden är snygg och det finns gott om burspråk. Planlösningarna är snäppet bättre, titta bara på de vanliga våningsplanen! Högst upp finns etagevåningar och de är naturligtvis i en klass för sig. Det är mycket effektfullt med vinklar som inte är vinkelraka. Dessutom gillar jag de djupa vardagsrummen som har en mörd del i anslutning till den öppna spisen. 50-tal när det är som bäst.

Parisiskt i Stockholms vackra villastad

Paris i Villastan

Visst är det en vacker Gårdsfasad? Det är Engelbrektsgatans gårdsfasader som skymtar från Villagatan högt över takåsarna i Östermalms paris. Vackrare kan man knappast bo. Nytt och gammalt om vartannat. Engelbrektsgatan 16 byggdes om rejält på 1940-talet och då kom de originella våningarna högst upp till. De hör till mina favoriter men jag tror dessvärre att de fullständigt moderniserats sönder.

Carmine Jewel, härdig körsbärssort

Carmine Jewel

Det kommer nya, härdiga körsbärssorter med jämna mellanrum. Här en sort som jag aldrig sett tidigare men som nu går att få tag på. Den heter Carmine Jewel och är ett så kallat surkörsbär vilket innebär att bären är lite sura att äta, men att de å andra sidan blir väldigt bra till sylt och saft. Sötkörsbär, bigarråer som de odlade heter, klarar sig med nöd och näppe upp till zon 4, ev bra lägen i zon 5. Carmine Jewel bör klara sig i zon 6 om läget inte är väldigt utsatt. Plantan är rotäkta och i form av en liten buske, inte ett träd. Praktiskt, då det inte tar så stor plats och är lätt att täcka och skydda bären från fåglarna.

En vacker 50-talsgård i Bagarmossen

Snyggt i Bagarmossen

Det här är så snyggt! 50-talets gårdsbildningar tycker jag är mycket tilltalande och denna är inte bara vacker, den är också helt intakt vilket är mycket ovanligt. Portar, fönster och balkonger är orörda och i relativt bra skick. Strax intill ligger dock några hus som fullständigt renoverats sönder och där allt är bytt. Det är väl inte orimligt att anta att även dessa vackra hus går samma öde till mötes.


(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (16) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (7) (7)

Litteratur