Rävjägarn

Fem barnrikehus på Gröndalsvägen

Gröndalsvägen

Vid Grönsdalsvägen, höjd med Lustigkullavägen, ligger 5 röda punkthus i tegel. De är 5 våningar höga och hade ursprungligen franska fönster men dessa är idag ersatta med balkonger. Husen uppfördes som barnrikehus för Stockholmshems räkning och har precis genomgått en genomgripande renovering. Fönstren har bevarats och energieffektivisertats, men balkongdörrarna kasserades tyvärr. Portarna har bytts ut mot nya av liknande modell. På bilden ovan ses den sista originalporten. Jag tycker att det är synd att man inte reparerar befintliga portar, det blir aldrig samma sak med replikor, även o med är välgjorda. Tyvärr får man nog anta att fast inredning som kök också kasseras och ersätta med något billigt och tidsenligt.

Jag köpte precis en bok om HSB som visade en del av deras produktion fram till 1954. Vilka fina hus som byggdes under denna tid! Tyvärr finns det så få kvar som är bevarade i ursprungligt skick och då tänker jag på portar, balkonger och fönster. Interiört är det nästan lika illa. Mängder av snickerier av hög klass har kastats ut och ersatts med moderna som både är sämre sett till material och utförande.

Ljust gråblå är fönster och karmar nu

Målat fönster

Jag har målat fönster och karmar. Under 1800-talet var det vanligt att färgen bröts i blått och blågrå fönster är därför inte alls ovanliga. Även utsidan kunde målas i någon liknande nyans. Ockra verkar dock inte va varit lika populär vad jag har förstått. Jag tycker blågrått är snyggt och beslöt mig för att bryta vit färg med lite blå och svart. Resultatet blev inte så dumt och jag målade två karmar och två fönster i den ena kammaren. När jag sedan skulle måla karmen och bågarna i den andra kammaren upptäckte jag att dessa bågar bara hade ett lager färg på sig och att de hade just den nyans som jag blandat till. Att jag inte noterat det tidigare förstår jag faktisk inte, men eftersom de var i rätt bra skick har jag inte brytt mig så mycket om dem. Skall bara kitta lite och måla om dem. Och rengöra dem från gamla färgrester!

Merparten av fönstren spikas fast med hästskosöm, men en båge i varje rum får beslag, handvarpa och stjärthake, så att de går stänga. Dessutom en stormhasp för vädring. Skall nog komplettera med en stormhasp i bakkant, där gångjärnen sitter, så man kan ha dem vidöppna.

En ljus natt med den klara fullmånen

Fullmåne

Visst är det vackert? Bilden tog jag igår vid halv tolvtiden när jag tog en liten promenad. Antydan till dimma hade börjat stiga upp från åkrarna och det var tyst och stilla. Först såg jag inte månen, gick åt ett annat håll. Men när jag vände mig om såg jag ett starkt lysande klot. Oh, you crazy moon.

Kammarinteriör med gammal lampa

Kammarinteriör med ny lampa

Här har vi kammare nummer två som också fått ett nytt fönster (andra är ännu inte bytt). Nytt och nytt, det är snarare gammalt. Jag vet inte hur gammalt men huset är från 1800 och glaset riktigt dåligt. Eventuellt byggde man om och förstorade fönstren på låt oss säga 1840-talet eller något senare. Nå, snyggt blev det iallfall och för att få bättre ljus i rummet plockade jag fram farfars och farmors gamla golvlampa som fick ny el indragen. Golvlampan har rektangulär fot i ljus björk men är i övrigt mörkbetsad. Snygg tycker jag. Numera det gulaktiga skimret från radion. Helheten blev inte alls dum

Tre gamla fönster är nu på plats igen

Nya fönster

Nu är tre gamla fönster på plats igen och dessutom ett vindsfönster. Huset var verkligen ändrat karaktär! Jag vet inte hur gamla de är, men de skulle ev kunna vara från 1840-50-talen. I ett av rummen finns väggmålningar som makulerades med tidningspapper 1862 och då får man anta att de är äldre än så. Huset är byggt år 1800 och om fönstren var så stora redan då skall ja låta vara osagt. Bröstlisten på insidan, som är målad på väggen och avdelar övre och nedre fält, antyder att fönstren hade denna storlek när de målades. Hur som haver blev resultatet mycket fint. Inte minst är glaset otroligt vackert, trots att det faktiskt ser ut som flaskbottnar i vissa rutor. När det blåser och asplöven darrar blir effekten slående. Att få rätt proportioner på fönstren gör ju också mycket för både interiör och exteriör. 1960-talsfönstren var kvadratiska och det var inte så snyggt.

Huset har byggts om i omgångar. 1950 gjordes en lättare modernisering och då byttes alla fönster utom dem ni ser på bilden mot nya, lite bredare och lägre (dock inte kopplade!). 1965 byggdes det om fullständigt förutom de två hörnkamrarna. Där bevarades i princip allt utom fönster. I resten av huset höjds golvet och en trossbotten byggdes, nya snickerier, våtrum mm. Endast taket sparades. Innerdörrarna sparades dock och idag är de flesta återinsatta. 1965 år ombyggnad var dock fin på sitt sätt och mycket hantverksmässigt gjort. Alla stommar platsbyggdes och nya väggar till WC och avbalkning  mellan kök och badrum var regelväggar med råspont på ömse sidor samt masonit utanpå. Stabilt och fint på alla de sätt. När jag tog bort toaletten i hallen återanvände jag väggen men smalnade av utrymmet och inredde garderober. På detta sätt bevarades känslan från 1965 i hallen, men den blev större och förvaring tillkom.

Det kändes inte helt lätt att byta ut fönstren från 1965. Det är inget fel på dem och de är egentligen rätt snygga. Tyvärr var de dock kvadratiska vilket inte var helt lyckad, framförallt i de två välbevarade kamrarna. Hade inte ursprungliga fönster funnits kvar och två rum varit bevarade hade jag aldrig återställt. Jag tycker att det finns stora kvaliteter i ombyggnader från efterkrigstiden och dem bör man vara rädd om.

Det återstår dock att göra en del åt insidan. Karmar är inte tillräckligt djupa så det behövs någon form av passbitar för att bygga på karmarna till väggens djup. Sedan skall lister monteras och innanfönster likaså. Karmar och bågar målas invändigt med en ljust blågrå nyans som var vanlig på den tiden. Innanfönstren är nytillverkade och får 4 mm energiglas. Det är rätt kallt här uppe vintertid och när det är minus 39 vill man gärna ha de någotsånär isolerat.

Snösmältning och öppnare landskap

Snösmältning

En bild tagen runt 1970 gissar jag.Även om mycket är sig likt så finns det en stor skillnad jämfört med idag och det är att höga björkar växt upp i en lång rad ungefär mitt emellan de två ladorna. Där går nämligen byns å, men den syns inte på bilden eftersom den ligger lite lägre än den omgivande marken. Björkslyet vid vattendraget har alltså givits fritt spelrum att växa sig stort och idag är de stora träd som skulle bli många kubikmeter prima björkved. Låt oss hoppas att de också blir det.

Nya Gärdesstaden under uppbyggnad

Gärdet under byggnad

En bild tagen i mars 1932. Det är de första husen på Gärdet som är under uppförande. Antagligen påbörjades grundläggningen redan hösten 1931. Det halvfärdiga huset i bilden mitt, som nästan är under tak, är Strindbergsgatan 50. En titt i Bebyggelseregistret visar att många hus i anslutning till Valhallavägen stod klara redan 1932 så byggnadsverksamheten måste ha varit intensiv 1932. Förvånande nog anges byggåret för Vahallavägen 151 till 1931 och att det inte stämmer syns tydligt på bilden ovan.

Redan 1935 var kvarteren söder om Blanchegatan färdigbyggda och runt 1937 bebyggelsen vid Askrike och Brantingsgatan. Sedan återstod bara Gärdetshöjdens hus som uppfördes 1938-1940. En imponerande byggnadstakt tycker jag, framförallt med tanke på att husen murades för hand och mycket av indredningen gjordes i anslutning till byggnadsplatsen.

Gasverksområdet med Bobergs hus

Gassverksområdet 4

Den här bilden har några år på nacken och sedan den togs har mycket hänt. Nya hus har börjat väcka upp på det gamla gasverksområdet och sakta men säkert förvandlas det till ett modernt bostadsområde. Troligtvis blir det nog rätt fint, nest för att det finns så många vackra gamla tegelbyggnader sparade och de ger nog en viss karaktär även åt de nybyggda hus som är på väg att färdigställas. Jag skulle önska att man sparade mer på andra platser som förvandlas till bostadsområdet. Det hade man kunnat göra vid Norra station exempelvis, och på många andra ställen.

Grusvägen ter sig oändlig i bakrutan

biltur

Det är inte alltid så lätt att vända blicken tillbaka. Ofta tänker man knappt en tanke när man kastar en blick över axeln, andra gånger är det mer plågsamt. Det som svider mest är nog insikten om hur snabbt åren går.

Man kan titta tillbaka några år, ett decennium eller ännu mer. Det som en gång var nuet är numera svunnet och man kan minnas hur det en gång kändes att tänka sig tillbaka.

Jag tänker ofta på alla som är döda. Det är inte speciellt sorgligt, mer vemodigt skulle jag säga. Hade de levat hade de varit väldigt gamla. Av den anledningen tycker jag om att vandra omkring på kyrkogårdarna och läsa på stenarna. Även namn jag inte känner till intresserar mig.

Och alla de som var unga när jag var liten, de börjar bli gamla nu! Det är så svårt att förstå. På 40 år blir en 30 åring 70. Enkel matematik, men inte så lätt att smälta när man upplevt det.

Britt Pedersens villa för Märta Flodin

Styreby 3

I Stureby ligger en ovanligt elegant villa från 1950-talets sista år. Den är uppförd i gult tegel med inslag av vad som ser ut att vara karosseripanel. På bottenvåningen hittar vi kök, kammare, matsal och vardagsrum med öppen spis. En trappa upp 4 sovrum samt ytterligare ett vardagsrum. Arkitekten bakom denna skapelse är Britt Pedersen som ritade detta hus för Märta Flodin 1957. Pedersen tog sin examen vid KTH 1954 och var i början av sin karriär verksam i USA, i Massachusetts och Los Angeles. Hon kom sedan att vara verksam i Lund, bland annat vid Arkitektskolan, LTH.

Så här beskrivs villan i Bebyggelseregistret: “Den välbevarade villan i Valskistan 10, som uppfördes 1957 efter ritningar av den kvinnliga arkitekten Britt Pedersen, är ett utmärkt exempel på den tidens strävan efter att förnya villaarkitekturen. Samtidigt är byggnaden påfallande exklusiv när det gäller arkitektur, material och detaljer. Utformningen är helgjuten. Det rör sig om en sluten, långsträckt och högrest huskropp där fasadernas gedigna gula tegel på ett effektfullt sätt kombineras med lackerat trä i utfackningar, balkongfront, entréer och fönster. Arbetade detaljer i smide liksom takets koppar förstärker intrycket. Villan är alltså mycket välgestaltad och har höga arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden. Att byggnaden ritades av en kvinnlig arkitekt är ovanligt för tiden, och det bidrar till de höga unicitetsvärdena. Byggnaden har även miljöskapande värden och visar på ett pedagogiskt sätt stadsdelens utbyggnadshistoria”.

Balkonger på ett äldre hus i Uppsala

Snygg balkong på gammalt hus i Uppsala

På ett äldre hus i Uppsala fann jag denna vackra balkong av betydligt modernare datum. Sent 30-tal eller tidigt 40-tal skulle jag gissa. Originella och dessutom bevarade, inte det vanligaste! Jag tror dock att Uppsala har landets största urval av ursprungliga eller korrekt renoverade balkonger. En eloge till dem!

Farmor, moster Hildur och bror John

Farmor Hildur och John

Det är i mitten av 1970-talet. Till vänster i bild sitter farmor i något kulört och syntetiskt i den grå soffan som snart kommer målas grön för att matcha de nya tapeter som farfar passar på att sätta upp när hon är inne på sjukhuset. Bredvid henne sitter moster Hildur som var farmors syster och bodde i grannbyn. Intill dem sitter brodern John som bodde barndomshemmet ytterligare en by bort. Av detta hem minns jag bara en kökssoffa med galonklädsel, om nu inte mitt minne spelar mig ett spratt.

Av födelsedagsfirandet minns jag inte något alls men så var jag nog inte mer än 5 år gammal när det gick av stapeln. När jag ser dem idag känns det så avlägset, men det gjorde det inte i mitten av 1980-talet när jag var ung. Det är inte så lätt att förlika sig med att tiden går, och det var det säkert inte för farmor heller. Det fanns alltid något vemodigt över henne som jag nog inte tänkte så mycket på då, men som jag däremot funderar på nu. Farmor fick två döttrar som dog i mycket späd ålder och hon hade problem med sin höft. Och så hade hon nog det personlighetsdraget. Över moster Hildur var det mer fart och fläkt. Tyvärr hamnade hon på långvården och jag minns knappt när hon dog, antagligen efter farmor. Bäst minns jag moster Agnes, antagligen levde hon längst och så var hon en smula speciell. Hon var laestadian och en smula barsk, respektingivande. Farmor var inte barsk, hon var snäll. Alltför snäll kan man kanske tycka, för hon gav min syster så många sockerbitar att hon ett år hade 13 hål ett år och det var ju inte så lyckat.

När farmor och farfar hade dött i början av 1980-talet flyttade vi sommartid över till deras hus. In bland deras blommiga tapeter och syntetgardiner. Två av rummen var dock omoderna och där var lite mer gammeldags med möbler från 1930-40-talen. Tyvärr minns jag inte riktigt hur det såg ut då, rummen har möblerats om så många gånger sedan dess så minnet är diffust. En gammal bäddsoffa med tillhörande bord och stolar kommer jag ihåg, och ett mörkbetsat linneskåp från 1930-talet. En sak finns kvar än idag och det är en rullgardin med stora blommor i grått och blått. Den får mig att tänka på Den blå rullgardinen, även om den naturligtvis såg helt annorlunda ut. Men det gör inte något alls.

Riktigt snygga 1940-talshus i Torsvik

40-tal på Lidingö

Här ett väldigt fint hus på Lidingö, på Torsvikssvängen. Det stod klart 1946 och ritades av Anker-Gate-Lindegren och har, eller hade, väldigt snygga balkonger. Tegelfasaden, porten, fönstren, allt är fint. Så här vackert kan 1940-tal vara när det inte renoverats sönder.

Trion Ancker-Gate-Lindegren fick i uppdrag att tillsammans med Göran Sidenbladh ta fram en stadsplan för Torsvikshöjden. Denna fastslogs i december 1943 vid krigsslutet verkar byggnadsverksamheten ha tagit fart. Många av husen ritades av nämnda trio och uppfördes av byggmästarn Olle Engkvist. Framförallt tycker jag att tegelhusen blev riktigt lyckade. 40-talets byggnader håller över lag hög klass precis som de tidiga 50-talets hus och därför bör man vara mycket varsam när det är dags för ombyggnad.

Nu är ett gammalt fönster på plats

Innan fönsterbytet

Nu har jag satt in ett av de gamla fönstren från 1800-talet. De nya från 1960-talet var egentligen rätt fina, men med fel proportioner. Hade jag inte haft bågar kvar hade jag nog låtit dem sitta kvar även om det inte såg så bra ut i alla rum precis. När fönstren byttes ut sattes de även högre upp eftersom en trossbotten byggdes i vissa rum. Detta gör att jag inte kan sätta in de gamla på rätt höjd vilket gör att de sitter väl högt i de två rum som inte byggdes om och fick höjt golv. Karmarna är dock nya och jag är mycket nöjd med dem. De tillverkades i ett snickeri i en grannby.

Efter fönsterbytet

De gamla är oerhört vackra med sitt munblåsta glas så jag är hemskt nöjd. Det återstår dock en hel del jobb. Bland annat sätta papp på väggen och måla likt befintliga målningar. Sedan skall foder mm på plats och naturligtvis måste panelen lagas i på utsidan. På det stora hela gick det dock smidigt.

Sjöstan i Lövholmen dröjer länge än

Lövholmen

Det verkar dröja innan de gamla industribyggnaderna i Lövholmen rivs och förvandlas till bostadsområde, vilket antagligen innebär en modern och fräsch sjöstad. Visserligen har Cementa slutit ett avtal om att sälja tomten till Besqab och Järntorget, under förutsättning att de får en ny tomt och innan det är löst tar det nog några år. Dessutom räknar Cementa med att en flytt tar 5 år att genomföra! Av den anledningen verkar det väl optimistiskt med säljstart runt 2018/2019 som Besqab räknar med.´

Många av byggnaderna på området är intressanta, bland annat den gamla kolsyrefabriken. Vissa kommer att få finnas kvar, bland annat Beckers gamla byggnad och Färgfabriken, men däremot ser det mörkt ut för många andra. Hela Cementas anläggning kommer rivas. Der är naturligtvis inte lätt att spara allt, om man vill ha in många bostäder och därmed hög exploatering av detta välbelägna område, men jag tycker att man bör försöka vara lite varsamt. Bevara mycket och komplettera med höga hus istället.

Kolsyrefabriken

Förenade Kolsyrefabrikerna var en sammanslagning av Svenska Kolsyreindustri AB och Neumüllers kolsyrefabrik och bildades år 1900. Anläggningen på Lövholmen var i drift till fram till 1988 och har sedan dess tror jag den mest använts till konstnärsateljér. Kolsyrefabriken är en fantastisk anläggning som borde bevaras, men frågan är dock hur mycket av dess charm som kommer att bevaras om den repareras och förvandlas till bostäder eller kommersiella lokaler.

En rundloge som är något på glid

Rundloge på glid

Rundlogar är imponerande byggnader. Runda är de visserligen inte, men de har åtta sidor och därmed närmar de sig cirkelns form. Dena loge är dock på glid. Plåttaket har börjat lossna och nog ser den ut att ta satt sig något. Dessutom verkar porten vara på drift. Syn på så rara ärtor.

50-talsbalkonger m dekorativt smide

Fackverket 1 balkong med dekorativt smide

Dåligt renoverade 1950-talsbalkonger med dekorativt “smide” i lättmetall ser man alltför ofta. Ursprungliga ballonger av denna sort är däremot ovanliga. I Bandhagen fann jag kvarteret Fackverket 1 ritat av Stig Dranger som stod klart 1955. Mycket har inte hänt sedan dess och både balkonger och fönster är i ursprungligt skick. Portarna är tyvärr av aluminium och troligtvis från 1980-talet.

Fackverket 1 balkong med dekorativt smide detalj

Här en detaljbild som visar den smäckra konstruktionen. Handledaren är ett plattjärn och fronterna är klädda med småsinuskorrugerad plåt förutom det parti där det dekorativa smidet ger en vacker effekt.

Fackverket 1 balkong utan dekorativt smide

Övriga delar av fastigheten har balkonger utan genombrutet smide. De är också ovanliga idag och mycket smäckra. Jag antar att det är alltför mycket att hoppas på att dessa vackra balkonger komne bevaras åt eftervärlden.

En tur till ladorna där ute på skiftet

Bil skall fixa ladorna

För några år sedan fixade jag mina ängslador, vilket dock inte innebär att man inte behöver se till dem ibland. Framförallt är det hörnstenarna som måste hållas efter. Marken är lite lerig på sina ställen och det gör att stenarna rör på sig varje vår vid tjällossningen. An denna anledning tog jag bilen dit ut med domkraft och lite andra grejer och korrigerade några hörn. Ett måste jag nog göra om, för den blev inte riktigt bra och jag måste försöka gräva ut lite och grundlägga bättre.

En vedlår som jag fyndade på vinden

Vedlår

I samband med att jag satte in det gamla fönstret, passade jag på att ta ned en gammal vedlår som det var så lätt att hissa ned när befintligt fönster och karm var borta. Det är en fin vedlår, i någorlunda skick, även om målningen är lite sliten och ena locket behöver ses över.

I vedlåren gjorde jag dock ett riktigt fynd, ty där fann jag en list som skall sitta på krönet på ett gammal skåp som idag är målad med rosa lackfärg (se bild här). Den saknade biten hade sin originalmålning kvar. En tunt målad brun färg, nästan som en lasyr, där man anar träets ådring genom färgen. Snyggt!

Det gamla vindsfönstret är på plats

Fasaden har återfått sitt vindsfönster

Jag har satt tillbaka ett gammalt vindsfönster! Bågen är otroligt smäcker, endast 2 cm och glaset är verkligen fullt av defekter. Jag vet inte hur gammalt det är, men kanske från 1880-talet. Huset är uppfört år 1800 och byggdes troligen om på 1880-talet eller så. Runt 1950 byttes en stor del av fönstren mot nya, som dock inte var kopplade, men istället lite bredare och något lägre. 1965 byttes de ut igen och fick då stora fönster även på vinden. Synd att de sågade sönder timringen! Dessbättre sparades en hel del och förra sommaren satte jag tillbaka den ursprungliga ytterdörren med sitt vackra överljus.

Jag planerar att sätta in bottenvåningens gamla fönster vid tillfälle. De är smala, som vindsfönstret, och högre. De har tre glas i varje båge. Det som dock är bra med 1965 års fönster är att man kopierade de gamla överstyckena, däremot är det inte så bra att man satta in kvadratiska fönster av villatyp.

Spånlidret är fönsterverkstad detta år

Fönsterverkstad

Förra året gjorde jag takspån här, i år målar och kittar jag fönster. Det är ett utmärkt utrymme. Luftigt och ljust. Jag har målat upp två vanliga fönsterbågar och ett fönster som skall sitta på vinden. Ytterligare två bågar väntar på att få nytt glas. Hur det nu skall gå att glasa spårfalsfönster. Vi får se!

Äpplet Borgovskoje på väg att slå ut

Äppelblom

Det är första gången detta vackra träd blommar. Jag planterade det i maj-juni 2012 så det är fyra år sedan nu. trädet har växt bra under några år, men aldrig blommat mer än en eller två små blommor, men nu är det alltså dags. Knopparna är ljust rosa och precis på väg att spricka ut. Imorgon bitti har de nog gjort det.

En narad fönsterbåge med spårfals

Narat fönster i delar

Jag hade som sagt tänkt återmontera några gamla fönsterbågar från 1800-talet. Karmarna saknas men jag har beställt nya. Dessvärre saknas också glaset i två bågar. I den ena saknas samtliga i den andra bara ett av tre glas. Eftersom bågarna har spårfals måste man ta isär dem för att kunna sätta i nytt glas. Det visade sig dock vara rätt enkelt, ty det var bara att försiktigt knacka ur pluggarna som är koniska. Om de är ordentligt inmålade, bör man dock skrapa bort färgen, annars skadar man trädet (på den sida pluggen åker ut) när man slår ut dem. Bågen var annars i rätt bra skick, men jag oljar in den nedre delen ordentligt för den var torr. Några större skador fanns inte, men en tunnaste spröjsen var lite klen, men dock användbar. Återstår nu att knacka bort befintligt kitt i falsarna och hitta nytt, tunt glas.

Nyrenoverat på Furusundsgatan 12

Furusundsgatan 12 fasad

På Furusundsgatan 10 och 12 ligger två fastigheter från 1938. Båda ritades av Gustaf Birch-Lindgren och uppfördes av byggmästaren A. Lidner. De är snarlika till utseendet, ja nästan identiska, men spegelvända. Idag ägs det ena, nr 10 av Brandkontoret, och 12:an av en bostadsrättsförening. Nr 10 är, förutom porten, nästan helt i ursprungligt skick. Balkongerna har fått en trapetskorrugerad plåt istället för en slät och ytterligare en handledare har monterats ovanpå den gamla för att dagens säkerhetskrav (höjd på räcke) skall vara uppfyllt. 12:an renoverades i slutet av 1980-talet och fick då nya balkongfronter som inte var speciellt snygga. Dessa har nu renoverats och ersatts med nya i funkisstil.

Furusundsgatan 12

De nya balkongerna är snygga, men det är synd att man inte valde att göra dem som de en gång i tiden såg ut. En bra kompromiss hade varit slät plåt och en enkel handledare. Dagens krav på högra räcken hade gjort dem något “boxigare” men jag tror inte det hade gjort så mycket. De som sattes upp är i lättmetall och fronten är sinuskorrugerad. Av någon obegriplig anledning har man satt en mellanliggare mellan plåt och handledare. På det stora hela ser det dock snyggt ut och dessutom betydligt bättre än förr! Betyg 3/5 (både material och utförande avviker från det ursprungliga).

Gamla fönster från 1800-talets slut

Gammalt fönster

På vinden stod några gamla fönsterbågar från 1800-talets senare del. Exakt hur gamla de är vet jag inte, men de har spårfals, inte kittfals och 3 rutor i varje båge. Runt 1950 byttes merparten av fönstren ut mot nya utan spröjs men med lösa innanfönster. 1965 byttes de återigen ut men då mot nya, kvadratiska och kopplade vilket tyvärr fördärvade husets utseende. De 6 gamla bågar som inte bytts 1950 sparades dock och det är dem jag tagit fram och oljat och som sedan skall få ett lager färg. De är i bra skick, men tyvärr saknas några glasrutor.resten har kvar sit tvina och allt annat än perfekta glas. Jag har beställt nya karmar och nya innanfönster och planerar att sätta in de gamla fönstren, eller åtminstone några av dem, i sommar.

Graetz Fantasia med ljudkompressor

Graetz Fantasia

En relativt ovanlig radio som kom runt 1958 och bara tillverkades i ett år i monoversion. Graetz Sinfonia var tidigare top-of-the-line-modellen och det är en oerhört välljudande radio, framförallt Sinfonia 522 som tillverkades oförändrad i två hela år (modellår 1957-58). Båda dessa apparater har Schallkompressor, ljudkompressor, för diskanten. Föregångaren 4R kom på 1955 års modeller och men ersattes av kompressorn för modellåret 1957. Jag har aldrig hört någon 4R-radio men arrangemanget låter inte så tokigt.  Sinfonian har ett EL84 som slutrör, Fantasian har två EL95.

Min Fantasia låter inte så tokigt, men inte lika bra som den billigare Sinfonian. Jag har bytt en del kondensatorer, några återstår att byta och så måste kontakterna till klangregistret ses över. Idag fungerar inte bas- och diskantkontrollerna så något är fel. Båda apparaterna har två stora bashögtalare och en diskant i fronten. Sidohögtalarna är egentligen en tryckkammarhögtalare vars ljud transporteras i två metallrör som är perforerade vid högtalargallren. Sofistikerat och väldigt välljudande. Arrangemanget ger dels diskantspridning och dels även en lättare fasförskjutning vilket bidrar till “rumdklangen”. Detta var ju precis innan stereon slog igenom och man vill åstadkomma en tredimensionell ljudbild trots att bara en ljudkanal fanns.

Bra och dåligt renoverat barnrikehus

Barnrikehus SH renoverat

I Hammarbyhöjden finns en hel del barnrikehus byggda under 1930-talets senare hälft. På bilden ovan ses ett hus från 1939 som uppfördes av då nybildade Stockholmshem. Arkitekt var Carl Melin som ritade många barnrikehus under dessa år.

Många av Stockholmshems barnrikehus har renoverats under senare år och resultatet har inte alls blivit tokigt. Portarna verkar av någon anledning ha bytts ut, men i övrigt verkar man ha gått varsamt fram. Ingen tilläggsisolering, inga balkonger och inga nya, klumpiga fönster.

Barnrikehus FB

De första barnrikehuset i Hammarbyhöjden uppfördes av Familjebostäder och stod klart 1936. Det ritades av Wolter Gahn, precis som övriga huskroppar som stod klara året därpå. Här ser vi Petrejusvägen 1-5 som Familjebostäder precis fönsterbytt vilket helt förstört den strama fasaden. Material och utformning avviker helt från ursprunget. Hur man kan vara så oaktsam mot dessa fina byggnader är för mig en gåta.  Inte nog med att husen är intressanta för att de hör till de först uppförda i denna kategori, de har också balkonger vilket denna typ av hus sällan har. Tack och lov är en av fem byggnadskroppar bostadsrätter idag så vi får hoppas att föreningen är mer varsam än vad Familjebostäder är.

Barnrikehus SH orenoverat

Ytterligare ett barnrikehus, Petrejusvägen 24-32. Det stod klart 1938 och är också det ritat av Carl Melin för Stockholmshem. Den “knäckta” fasaden gör det till ett av de allra vackraste från denna period. fasaden renoverades i mitten av 1970-talet och snart är det dags igen. Det är bara att hoppas att allt går bra.

Berest hibiskus tillbaka i Norrbotten

Interiör i kammare

Denna hibiskus är återigen tillbaka i Norrbotten. Jag brukar släpa med mig krukväxterna upp varje vår och ned igen i slutet av sommaren och det verkar de inte må dåligt av.

Vädret här uppe är dock inte det bästa idag. 4-5 grader och så har det regnat. Kallt och eländigt med andra ord. Förhoppningsvis blir det varmare imorgon!

Det är inte bara dagen som är sval, även vintern var kall. Minus 39 grader när det var som värst. Fruktträden verkar dock inte ha farit illa av det, däremot tycker jag att rosorna mår sämre i vår än förra året, trots ett hyfsat snötäcke.

Nya försök att förvanska Trygg-Hansa

Trygg Hansa 1 440px

Ett av 1970-talets absolut finaste kontorshus är Trygg-hansas anläggning i korsningen Scheelegatan/Flemminggatan som stod klart 1977. Arkitekter var Anders Tengbom och Stefan Salamon. Den vackra trädgården ritades av Holger Blom, legendarisk stadsträdgårdsmästare. Det är en mycket vacker anläggning som verkligen är helgjuten och det sällan man ser en så lyckad och välbevarad miljö. Trädgården är en verklig oas som jag gärna passerar om jag är i närheten

År 2009 blåklassade Stadsmuseet byggnaden vilket innebär att detta är en “fastighet med bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen samt fastigheter som skyddas av Kulturminneslagen, såsom byggnadsminnen och kyrkor tillhörande Svenska kyrkan”. Kristina Alvendal, det borgarråd som hade ansvar för dessa frågor, underkände Stadsmuseets arbete och yttrade: “I och med sin blåklassning av Trygg Hansa-huset har Stockholms stadsmuseum med all önskvärd tydlighet visat att deras klassningar degraderats i betydelse. Stadsbyggnadsnämnden kommer att bortse från denna och liknande ogenomtänkta klassningar framgent”. Uppenbarligen förstod hon inte att nästan alla hus uppnår en ålder då de inte är allmänt älskade. Så var det till stora delar med bebyggelsen på malmarna och många hus har därför rivits eller förvanskats.

Trygg Hansa 2 440px

Planerna på ombyggnad stoppades dock den gången men nu är det dags igen. En underjordisk galleria och ytterligare våningsplan på befintliga byggnadskropparna. Hur är detta möjligt? Blåklassade byggnader skall behandlas med största varsamhet och därför skall man ge fan i att bygga på. Att bygga under parken och förvandla den två våningar höga paviljongen till en restaurang har jag inget emot, men då måste man också komma ihåg att trädgården skall återställas till det utseende den har idag eftersom den betyder så mycket för den genuina miljö som detta verkligen är.

Fortsättning följer.

Modern form på Grundig 3095 ML/S

Grundig 3095 ML

Jag kom över en Grundlig 3095 ML/S för en tid sedan. Radion var i fint skick, men behövdes ses över. Först bytte jag ett par papperskondensatorer, bl.a. den vid slutröret och sedan dammade jag av den, ty den var ohyggligt dammig på insidan.

Radion har två stora bredbandshögtalare samt två elektrostatiska diskanthögtalare. Basen sitter snett riktat uppåt, eftersom de inte kan sitta på vanligt sätt i fronten då den är för låg. Ett lustigt arrangemang. Elektrostaterna sitter i taket riktade nedåt. Taket är målat i en svart hård färg, antagligen för att reflektera de höga frekvenserna. Elektrostaterna var stendöda, så jag tog isär dem och rengjorde den koppartunga som finns i, och vred lite på den tunna kopparbelagda filmen så att tungan kom i kontakt med en oskadad del av filmen (som vibrerar och ger ljudet). Här en länk som visar hur man gör. Inte så svårt faktiskt.

Jag bytte också ett par kondensatorer som sitter vid matningen av dessa högtalare. Blir de dåliga, så tystnar högtalarna. För övrigt ligger det ca 200 volt över elektrostaterna, så man får vara försiktig när man testar dem.

Likriktaren hade också tjänat ut och jag ersatte den med 4 dioder och ett motstånd (100 ohm/10 w) för att radion skall få rätt spänning. Ett par nya glödlampor och sedan var det bara att montera ihop allt igen. Det magiska ögat är helt slut, men det har jag ännu inte bytt.

Radion låter riktigt bra, är faktiskt imponerad. Den har bara 6 rör och likriktare, men basen är riktigt djup och diskanten krispig och fin. Otroligt att de där två små elektrostaterna kan ge så mycket ljud! Dessutom är den snygg och när den lanserades i hösten 1955 eller våren 1956 var den allt före sin tid och ser mer ut att vara från tidigt 1960-tal. Radion finns också i en annan version 3096 (utan ML) och den har konventionellt tyg framför högtalarna. Denna har tunna träribbor och en en skir flätning som påminner om rotting bakom. Riktigt fint! Slutligen en bild som visar hur radion salufördes i Grundigs katalog hösten 1956.

Snyggt tidigt 1900-tal i Västerbotten

vb-hus_1

Nu vet jag inte alls när detta hus är byggt, det är inte alltid så lätt att säga. En bra bit in på 1930-talet byggde man allt annat än funkis. Detta fina jugendhus finns i krokarna av Robertsfors. Idag är dock uthuset rivet och hela tomten förvandlad till byggarbetsplats. Jag undrar just hur länge själva huset blir kvar. Det är fint och tämligen orört.

vb-hus_4

Taket är allt lite svajigt, kanske var det därför som det revs, eller så stod det i vägen för något bygge. Jag gillar den där typen av byggnader. Funktionalistiskt enkla, som så många av lantbruksbyggnaderna, och även bostadshusen för den delen. De var aldrig lika utstyrda som mer påkostade hus i stan och det kan verkligen vara vackert.

En oerhört vackert 1940-talsentré

Floragatan 7 yttre entre

På Floragaan i Stockholm finns ett mycket fint hus ritat av Sture Frölén uppfört 1942. Entrén slår det mesta, vilket gäller både in- och utsidan. Porten sitter i ett snedställt vindfång i ädla träslag.

Floragatan 7 inre entre

På insidan en vacker trappa och en intarsiavägg, Notera också pelaren som är mycket dekorativ.

Snygga Klarahallen av Hakon Ahlberg

Klarahallen liten

Klarahallen ritad av Hakon Ahlberg och färdigställd i början av 1930-talet och var ett komplement till den stora Centralsaluhallen intill. Byggnadens tak var i själva verket en gata, en originell lösning. Saluhallen hade stora glasfasader åt båda långsidorna, något som framgår av denna bild. Här ytterligare en bild som visar uppfarten i byggnadens ena ände. Klarahallen revs på 1960-talet, Centralsaluhallen vid Kungsbron fick stå ytterligare ungefär 20 år.

Ensilagebalar fyller upp hela gärdan

Ensilagebalar

Är man inte van vid dem, är det kanske inte så lätt att vänja sig vid dem, men har man vant sig vid dem, hör de sommaren till.

Jag är inte uppvuxen med dem, så det tog sin tid, men nu är de en del av sommaren, men nog är det vackrare med hässjor, men dem har jag heller inte upplevt.

Agra margarinfabrik, Långholmsgatan

Bulten 5 Agras Margarinfabrik

På Långholmsgatan, där det idag står ett bostadshus och det nybyggda Hornhuset, låg fram till början av 1960-talet Agra margarinfabrik. Anläggningen stod klar 1898 och kompletterades på 1920-atlet med ytterligare en byggnad mot Borgargatan som byggdes till i mitten av 1930-talet. Fabriken startades av Knut Knutson Heje som redan drev en liknande anläggning i Norge. Runt 1920 lanserades Melange, en smörblandad margarinsort som kom att bli mycket populär och som gjorde att fler köpte margarin.


(20) (20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (7) (7)

Litteratur